Sådär. Två timmar tog det att läsa igenom kommentarerna och skriva svar på dem. Jag hoppas innerligt att jag har svarat på allas kommentarer, men om jag lyckats glömma bort någon så får ni hojta till och skälla på mig! Sex sidor i word blev det, helt stört :P

Det har varit jätteroligt att läsa allting och jag måste bara påpeka hur mycket det här betyder för mig och Emy. Vi har så sjukt fina läsare som uppskattar det vi gör, och det känns helt underbart <3

Jag har försökt svara på allting i ”rätt” ordning, så jag hoppas att ni hittar rätt J Det blir till att publicera det här på bloggen men jag kommer säga till på hemsidan och på fefo så att ingen missar att jag har svarat på allt. Jag hoppas att det inte blivit allt för mycket upprepningar heller, det är ju så tradigt att läsa det bara. Hoppas ni inte dör av det :O

Nu ska jag skriva ut mitt nya schema och sen ska jag gå och lägga mig. Ha en fin kväll! <3

 

 

Nora: Om du dör för att kapitlet äntligen är klart eller om det är för att du har läst det har jag inte en aning om, men jag tar ändå kommentaren som en komplimang :P Där det finns ett bra, och hemskt + jag dör nästan ser jag alltid som något väldigt positivt. Tackar säger jag :D

 

Kajsa: Jag förstår precis vad du menar med att allt verkar hamna huller om buller för tillfället! Det är väldigt jobbigt att skriva om de här sakerna eftersom killarna ändå är två personer Emy och jag har upplevt väldigt mycket med även att de faktiskt inte existerar i verkligheten. Jag hoppas verkligen att Emy och jag i framtiden kommer ge Bastian och Max lite lycka! Tack för din kommentar! <3

 

Elin: Jag håller med er båda två, grabbarna är för söta för att de ska må dåligt hela tiden!

 

Emelie/Mp3: Aj. Herregud. Jag ber om ursäkt för att jag snodde din kommentars öppningsreplik, men det var just det jag kände när jag läste den. TACK EMELIE! Det värmer verkligen i hjärtat att få kommentarer som din, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga som kan tacka dig nog! En av de finaste komplimangerna jag kan få (precis som Emy) är faktiskt att höra att någon av er har gråtit. Då känns det som att jag har åstadkommit det jag ville åstadkomma, jag  lyckades skapa en känsla som inte kändes påhittad och fejk. Jag förstår precis ditt onda, jag känner precis likadant med varje ord jag fortsätter kapitlena, det gör ont att skada Bastian och Max så mycket som vi gör nu, och det är jobbigt att gå igenom alla de känslor de går igenom.

Tack för en totalt underbar kommentar <3

 

Amanda: Du har sagt väldigt mycket med de ord du redan sagt :D Haha, jag hade också velat hoppa in i bilden och skrika dem bägge i öronen att de gör helt fel och att de borde sluta agera som två idioter, men vad ska man göra när det tyvärr bara är fiction och inte på riktigt? Störd tror jag inte att du är, bara lite smått Bax-skadad, precis som jag! Ska jag berätta en hemlighet? Jag kommer också längta ihjäl mig till nästa kapitel, jag älskar att läsa det Emy skriver!

Alexa: Frustration i sitt esse tror jag! Jag tycker också synd om Bastian, Max är lite för enkelspårig ibland. Kul att du gillade kapitlet :D

Anna: Även jag har svårt att hitta ord. Jag ber om ursäkt för att jag har fått dig att gråta, men samtidigt är jag väldigt glad över att jag har lyckats göra det. Jag tror nog att du förstår varför, det är inte så att jag gillar att få människor att gråta om det inte handlar om sådana här saker. Jag är också väldigt glad över att det gått rakt in i hjärtat på dig, det är en av de finaste komplimangerna man kan få! Nu kanske ni tycker att jag upprepat mig sedan tidigare svar, men det är ju verkligen så :O De finaste komplimangerna får jag från er genom att ni säger hur mycket ni har tagit åt er. Tack Anna! ( Jag tror även att Emy tycker om att höra att hon är underbar!)

Emelie: Jag tar alla :O:O:O som ett väldigt gott tecken i det här fallet! Jag vet att jag avslutade kapitlet elakt men det var ju just för att skapa en cravingfeeling efter nästa såklart ^^ DET GÖR INGENTING ATT DU SKRIVER I VERSALER DET ÄR GANSKA FINT! Max känslostormar är ganska kaotiska, men fina med,jag håller med dig ut i fingertopparna :D (kan man verkligen säga så?O_O) Max och Bastian. Ja, vi får se hur det går för dem…

A: Herregud, det här var en lång kommentar! Jag får läsa igenom den ett par gånger innan jag svarar på den :D Jag förstår att det gör ont i dig, för det gör det i mig med. Max och Bastian är killarna som följt med mig och Emy i fyra eller fem år nu, och det känns verkligen inte bra att göra dem så illa. Upprepningar sedan tidigare jag vet, men det går inte att upprepas för många gånger. Jag gillar också att Max för en gång skull sa ifrån, men jag tror att han gjorde det vid fel tillfälle. Jag erkänner att jag också är besviken och arg över hans beslut, men jag tror det var bäst för Max att göra som han gjorde. Om Bastian hade vågat ge upp sina drömmar om sin position i skolan tror jag att han hade kysst Max offentligt flera gånger om, men nu vet vi ju hur det är och det är därför det inte kunde komma på kartan. Tyvärr. Jag har många gånger velat skriva så som du vill att det ska skrivas, men det skulle inte riktigt fungerat lika bra som det här alternativet gjorde, sorgligt men sant.

Jag är glad att du gillar mitt sätt att skriva! Jag är ju rädd att ni inte ska gilla det jag skriver eftersom jag vet vilka relationer vissa har till karaktärerna i Jäddas. Vi vill ju att ni ska känna igen allting i varje kapitel utan större missöden, och det är därför, speciellt i ett kapitel som det här, det är extra jobbigt och pressigt att skriva eftersom att allting ska falla på plats och inte bli skitdåligt! :O Jag tycker att Max gråter hela tiden så om han har ett par uppehåll då och då gör nog ingenting, men jag förstår precis vad du vill ha sagt :D Tack för en urtjusigt lång kommentar^^

 

Tilda: Tack för dina ord! Jag vill egentligen inte få dig att gråta men jag säger som till så många andra att jag ändå uppskattar det, på mitt eget lilla vis. Jag är glad att jag verkar fått ordning på Max känslor till det här kapitlet, det glädjer mig verkligen. Jag tycker också illa om Max efter samtalet med Johan , men jag vet samtidigt att det är en försvarsmekanism från hans sida som för att bli av med allt det onda. Egentligen är han lika sårbar som alltid, bara det att han nu försöker vända alla ryggen och bara gömma sig i sitt eget mörker. Tack för en fin kommentar som får mig att värmas upp, och hoppas inte syskonbarnen blev allt för rädda!

..

Vem kan du vara, o mystiska läsare? :P Det är kul att se lite variation i kommentarerna. Hur kommer det sig att du tycker det är bra att de gjorde slut? Jag vet ju själv vad jag tänker när jag hör det, och ibland är jag lite glad över Max beslut samtidigt som jag ibland avskyr honom för det. Tack i alla fall^^ Jag tror inte det är någon som halshugger dig för det ;D

 

Lanjelin: Jag hoppas inte att du tyckte att kapitlet tog slut alldeles för fort, för jag tyckte att jag fick till längden ganska bra den här gången :D Men jag förstår vad du menar, man vill bara ha mer och mer (så känner jag jämt när jag ska läsa Emys kapitel) och då blir man så chockad när det helt plötsligt tar slut, speciellt om det tar slut just där det blir som mest spännande. Hur kul som helst att du gillade kapitlet så mycket <3 Hoppas inte att du tappade datorn för det blir dyrt att ersätta den :O (vi vill inte veta av några stämningar här^^)

B: Kul att höra! Ibland är det ju svårt att förstå när man inte läst ur den andres synvinkel, men det brukar ju klara upp om man får göra det vart efter. Haha, ja, vi har ju det. Emy, hör du det? Max och Bastians öden ligger i våra händer! I vilket fall är det väldigt massa mycket jättebra att höra att du tycker om det :D

Ingrid: Du säger ganska mycket bara genom att uttrycka dig sådär :D Nja, det är ju inte bara Max fel såklart. För att fela i ett förhållande gäller det ju att bägge parter gör någonting fel, och det är faktiskt så i det här förhållandet. Basse för att han undanhåller Max och vill ha honom i en brun papperspåse, och Max för att han är ett sådant pucko och inte satt upp en gräns redan från början. Jag är glad att du grät (mohahahahahaha) och jag är glad att du gillade det, även om det var sorgligt. Thanks Hun!

Natalia: Tack så väldigt väldigt mycket, det är allt jag har att säga <3

Zoppe: _Jag tycker också synd om dem, jag är glad att jag inte är ensam om att göra det! Skönt att ni förstår att det faktiskt är synd om dem bägge, inte bara om den ena. Älskar din kommentar, YES! <3

Philip (AKA Vicktius) :Bugar och bockar för den komplimangen. Jag (och Emy) ger dig förmodligen stående ovationer ! Jag gillar att vänner ger er tips om att vi faktiskt finns, det gör oss väldigt glaada :D

Ronja :Jösses människa, hur har du orkat? Jag hoppas inte att du sträckläste den för det måste ju ha tagit väldigt väldigt lång tid :P Men jag är glad att du gjort det ändå, så det gör ingenting ^^  Ojoj, att börja läsa Jäddas vid elva är duktigt tycker jag, det är förmodligen inte många elvaåringar som uppskattar, fast vad tusan vet jag om den saken förresten, nu ska jag vara tyst :P Men jag förstår nog vad du menar, en sådan sak kanske ses som obehagligt när man är mindre, och därför är jag glad att du läser nu i sådana fall, när det känns lättare att förstå(?). Det är spännande vad våra minnen kan ge oss för alternativ ibland! Jag är glad att du hittade hit och att du fastnade :D

Depeche: YYYYYYL. Det gör jag med. Jag hatar Max ibland och vill bara klappa Bastian på huvudet och säga att allt kommer bli bra lilla gubben, men jag har aldrig kommit så långt. Tack :D:D

Isabella :Förlåt, men jag måste bara skratta. Jag föreställde mig en filur som hoppar omkring som en galning över att kapitlet kommit ut, och ja, det fick mig att bli ganska upprymd :P Jag skrattar naturligtvis inte över att du grät, det är bara sorgligt,men det är också mänskligt. Jag grät med ett par gånger, det var så fruktansvärt jobbigt att skriva vissa bitar. Visst är det så? Man har ju fått sina misstankar om Bastians mamma ett tag men ändå inte så att man riktigt förstått allting. Men nu är det avslöjat :O

Jag tar emot omtanken med ömhet Isabella. Morfar var en av de finaste människorna jag kände så jag tog det väldigt hårt när han försvann från mig. Det värsta var att se han ligga död i sin säng, så tom och så väldigt, väldigt långt borta. Det är fortfarande svårt att inte få tårar i ögonen när jag tänker på honom. Men han kommer alltid finnas med mig vart jag än går, i mina tankar, mina minnen. Han har gjort så mycket för mig och jag vill att han ska veta det.

Tack för en fin kommentar i vilket fall som helst!

Sui-sama :Tack, tror  jag. Vi fick ganska hastigt veta att han fått cancer i lungorna, i magen, och tillsist i halsen. Innan hade han tagit sig ur en väldigt svår tjocktarmscancer och prostatacancer, men vi trodde att han hade flera år kvar eftersom han var i sådant gott skick. Du sliter inte upp någon sorg, du bearbetar den mer :D Jag tror det gäller att prata om sådana här saker för att få det bättre, detsamma när min farmor dog för två år sedan. Men så har ja ju läst psykologi på gymnasiet och universitetet, så det är väl därför jag snackar massa goja :D Det är i vilket fall något väldigt speciellt med sina mor- och farföräldrar och jag tror att det är viktigt att man tar vara på den tid man har med dem <3

Underbart att du älskar Jäddas, det gör jag med! :D Haha, ja Ismael är ju lite småläskig men så långt kommer han nog inte gå, det tror jag inte :P Inte nu i alla fall (A) Jaså? Jag trodde att vi hade fått bort alla sådana små fel, men det kan ju bli så att man blir blind när man skriver. Om Emy och jag ska ge ut Jäddas ska vi naturligtvis bearbeta den så att allt sådant försvinner :D

Sandra :Jag är med dålig på att kika in ibland, så jag kommer inte skälla på dig om du inte gör det på ett tag :D Hoppas att du gillade kapitlet och att tiden i frankrike blir lärorik!

Sorgen kommer aldrig riktigt dämpas men den kommer kunna hanteras.

Jenny: Det verkar vara många som blir tipsade om Jäddas genom kompisar, det tycker vi är väldigt trevligt :D  Jag hoppas bara inte att du glömmer bort sådana saker som att gå på toa eller att äta, för det kan sluta med oanade konsekvenser, bara så du vet ;D Ja du, om det skulle kunna ske i verkligheten? Det skulle det säkert göra, och ja, jag tror att det är det som gör Jäddas till något spännande. Allt som sker kan faktiskt hända alla andra, och jag förmodar att det är känslan av igenkännande som gör att folk tycker att det är kul att läsa J Tack för alla fina ord Jenny, du ska bara veta hur mycket de betyder för mig, och för Emy!

Emelie: Det är ju Emy som ska skriva nästa kapitel ;D

 

A: Jag vet att det är lite Hoggnostalgi att läsa Jäddas. Jag känner det själv ganska ofta. Jag kan komma på mig själv att sitta och knappa in hogwarts.nu och sitta och titta på framsida på något som var en av de viktigaste platserna i mitt liv en gång i tiden. Det var där jag hittade fina vänner, det var där jag uppmuntrades till att fortsätta skriva. Jag var glad där, ledsen, arg, frustrerad.

Jag vet inte vem du är, men jag är glad att jag kan bevara dina minnen, för jag försöker på samma sätt bevara mina egna. Jag är glad att du finns här :D

 

Tilda : UNDERBART ATT DU FORTFARANDE GILLAR DET <3

IL : Då ska jag vara stolt över mitt kapitel! Efter att ha läst alla kommentarer jag fått och alla kommentarer vi fått, så är jag det. Jag är stolt över att det är Emy och jag som gör det här tillsammans.

Jag hoppas också att vi låter dem bli tillsammans igen, men man vet ju aldrig, i böckernas värld:D

 

D: Aw, det känns fint att höra att vi är fantastiska! Jag tror att Emy tycker att det är lika trevligt som jag tycker att det är :D  Det var hemskt att läsa ut sista sidan på Harry Potter tyckte jag :O

Erika : TACKAR :D Du med ^^

Erika: Du sa ganska mycket genom att säga att du inte visste vad du skulle säga :*) tack! Jäddas är bäst, ingen protest. Woho.

Ira :underbart att det är underbart!

 

Sofia : Det var ju menat att kapitlet skulle handla om ensamt lidande, så det blev ju givetvis mycket sådant, men jag är glad att höra ifrån dig att jag lyckats bra med det. Ibland känns det dock som att Max finns på riktigt med tanke på att jag vet så mycket om honom. Jag vet hur han mår för stunden och jag vet hur han kommer att reagera på saker och ting.

Jag gillar faktiskt också den delen av kapitlet. Jag ville att ni skulle få er en tankeställare, finns Max pappa? Samtidigt som jag snabbt skulle erkänna att det faktiskt handlade om Max farfar, inget annat. Jag hjärtar dig och din positiva kommentar jag!

 

Sofia: OJOJOJOJ, jag tolkar det som något positivt.

 

 

Rangmark : Jag älskar när andras tårkanaler får jobba! Eller ja, det där lät elakt, men du förstår vad jag menar ;D Jag är glad att du gillade kapitlet så mycket och att jag fick dig mållös! Emy brukar göra mig mållös gång på gång, den skruttungen <3

 

HEYLUKE : Jag vet inte heller vad det är som gör dig så betagen men jag är grymt glad att du blir det varje gång! :D   Att tappa ord är jobbigt, jag vet hur det känns. Jag har tappat ord när jag gått igenom alla fina kommentarer ni gett oss! Jag är glad att Jäddas får dig att känna på ett sätt, det är verkligen en riktigt fin komplimang! <3 Förbannat vackert och begåvat, det ska jag komma ihåg.

ILOVETHEM/Sofia:

Det gör absolut ingenting att det har dröjt tid. Då har du hunnit ha betänketid, och saken är den att allting behöver inte ske på fem röda sekunder för att man ska uppskatta det :D

Jag är glad att du hade förväntat dig känslor i det här kapitlet, för det var ju i stort sett det enda jag levererade riktigt ordentligt. Max är ju alltid lite svår att tas med och han säger inte riktigt vad han egentligen vill ha sagt, och detta leder ju oftast till sådana här problem. Max är en väldigt kluven person i den här situationen och jag är glad att du tycker att jag har fått till det bra :D

Jag gillar också delen med Max farföräldrar! Man får uppleva något nytt man inte sett tidigare och det var en skön kontrast för Max att kunna åka dit och bara glömma bort allting som står runt omkring honom för tillfället. Jag gillar med Harry ;D Samtalet med Sophie är också en av de delar jag gillar med kapitlet. För en gångs skull tycker jag att kapitlet faktiskt blivit hyfsat :D Det är skönt att Max får höra saken från någon annans synvinkel också istället för att bara se den från sin egen, det blir ju lätt egocentriskt på det sättet.

Jag förstår att du kan tycka att känslorna är svåra, men det är ju just det som är Max. Han är krånglig i tanken och det är VÄLDIGT mycket känslor på en gång som bara väller fram som en tidvattenvåg. Han vet inte riktigt vart han ska göra av med allt och därför blir det som det blir. Men jag förstår vad du menar som sagt.

Bockar, bugar. Jag är glad över att jag fick till kapitlet så snabbt kan jag lova :D Jag tyckte det tog så pinsamt långt förra gången, men jag hade så sjukt mycket i skolan att göra, och dessvärre vet jag att det kommer bli precis likadant den här gången, för jag tror mig nästan veta att när Emys kapitel är klart, då kommer jag ha en av de svåraste kurserna i min kurs, och då kommer jag ha väldigt ont om tid till att tänka på Max, tyvärr :/

Allt gick bra med begravningen, det var jobbigt, nu är det över. Du ska vara glad att du inte har upplevt det än. Det är sjukt jobbigt, och det är egentligen ingenting jag kan önska min värsta fiende…

Tack för en jättefin kommentar! <3