Svar på kommentarer

Okej. Nu har jag suttit i snart två timmar och svarat på era fantastiska kommentarer och de i gästboken svämmade över. Svaren blev på totalt 3 A4-sidor i word, och därför kände jag mig tvungen att lägga in dem här, eftersom det annars blir femton inlägg långt i gästboken. Detta är inte för att kommentarer som har getts tidigare i gästboken, eller på fefo uppskattas mindre, utan för att de helt enkelt inte fick plats att publicera i gästboken.
  (kommentarerna är svarade på i den ordningen de postades, så de som postades tidigast är svarade på först. Det finns ett par stycken som heter Lisa och eftersom jag inte kan identifiera er med olika e-post eller en bokstav i efternamnet så får ni helt enkelt kolla i gästboken vem som publicerade först)


Lisa: Tack så  mycket för din kommentar! Hahaha, om du nästan gråter trots att du hör Homer Simpson på teve, då känns det som om jag har åstadkommit något enormt. XD Tack så hemskt mycket för allt beröm och jag suger i mig alla fina ord. Det känns fruktansvärt bra att du tycker om kapitlet och jag är väldigt tacksam för att du lämnar några rader och låter mig få veta det! Tusen tack (igen).

 

Sofia: Awh. Haha, Basse är en udda karaktär, man både hatar och älskar honom samtidigt, på ett jobbigt sätt. Ena sekunden vill man banka in pannbenet på honom för att han är så trög och inte fattar det uppenbara (typ: du behandlar inte den du älskar mest som luft in public, bara för att du vill ha statusen kvar på studenten), och sedan vill man hålla om honom för att han är så miserabel och nedbruten när han äntligen fattar vad det är han gjort. Herregud, man får personlighetsklyvning för mindre.

  Ismael är en fantastiskt rolig karaktär. Säger allt man inte borde säga och gör allt man inte borde göra, och ändå blir det rätt, på något vis. Hans särskrivningar är störande och det är bra, för det är precis som Ismael ska vara. X)

  Och Hampus förtjänar något sorts pris för ”världens bästa kompis genom tiderna”, eller sådär. Helt otroligt hur man kan vara kompis med någon som alltid klantar till det och aldrig visar tacksamhet för att man finns där så fort idioten behöver det.

  TUSEN tack för din kommentar!

 

Millie: Tack för din kommentar! Det verkar vara många som känner som du, som hatar och älskar på samma gång. Precis så kände jag när jag skrev det också. Tack för att du kommenterar!

 

Ingrid: Tur att du inte hatar oss, och inte Basse heller. X)  Roligt att du gillar kapitlet och att du fick lite nya uppslag till musik. :D Tack för kommentaren!

 

Sandra: Basse är lite trögfattad med jämna mellanrum (i stort sett hela tiden) och han kan behöva att något dramatiskt händer, så att han slutar med sitt ”det ordnar sig bara jag ber om ursäkt”-beteende. Tusen tack för din kommentar! :D

 

 

Kajsa: Tack så hemskt mycket! Det känns skönt att ha gjort något så starkt intryck på någon med skrivna ord. Glöm inte att det här är en klyscha, så keep your hopes up. Tusen tack för din kommentar, det värmer verkligen!

 

A: Åh, vilken lång och fin kommentar! Tack så hemskt mycket :D  Jag tror också att det är bra att man fick se en annan sida av Bastian, även om man antagligen har förstått att den finns där (det är lätt att se igenom hans skådespeleri när man kan läsa hans tankar liksom, haha ^^’ ). Självklart känner Max mer än han vill ge sken av. Max är inte en person som lyckas stänga av alla sina känslor på en kvart. Oftast är det ju känslorna som stänger av Max, så att säga. Däremot tror jag att Max gav upp en stund där, och när Basse gav honom ett ultimatum, så såg han ingen annan väg ut för tillfället. Kanske var det enklare också. Ingen av dem ville ju egentligen att det skulle ta slut, utan det var ju något som bara ”hände”. Tack så jättemycket för din kommentar! Det betyder jättemycket. :)

 

 

Lisa: Roligt att du gillade musiken! Jag var tveksam till om jag skulle ta med den först, men det fick bli så och den verkar vara uppskattad. Det ger nog lite extra till ett kapitel som det här. Delen med Basse och Hampe, där Basse gråter var svår att skriva. Det var knivigt att hitta balansen mellan överdramatiserad såpopera och förprogrammerad robot. Johan är en fantastiskt karaktär tycker jag. Helt galen och så har han något lite extra. Jag skulle aldrig stå ut med att ha honom som huvudkaraktär, men han är perfekt som en biroll. Kuddscenen var också jobbig att skriva, även där att hitta rätt balans. Tusen tack för kommentaren, det värmer verkligen! Och jag ska ha dig i åtanke om Basse får lusta att ha ihjäl Danne någon gång. ;P

 

B: Vi var tvungna att göra något dramatiskt och deras förhållande hade aldrig funkat i längden om Basse gick och trodde att han kan bete sig hur som helst mot Max, och sen bara be om ursäkt så blir det bra igen. Därför var det tvunget att ske, tyvärr. Det kändes lite jobbigt när vi kom fram till det också, faktiskt. Jag tycker att du beskriver deras förhållande så fint, att de ”fyllde ut varandras håligheter”. Det stämmer verkligen. De har egentligen inte mycket gemensamt, men det har något som de kan ge varandra. Det är något speciellt med de små pojkarna. Tusen tack för din kommentar, och jag hoppas att du kommer över din ilska gentemot oss. ;P

 

Lanjelin: Förlåt för att vi har gett dig koncentrationssvårigheter, det var inte meningen. XD Jag hoppas att det ordnar sig med nästa kapitel, som är jättebra! Jag har ju tjuvkikat, hehe. :P Det är många som hatälskar oss för det senaste kapitlet och VI älskar ER, för att ni läser. Never forget that. Tusen tack för din kommentar!

 

J L: Tusen tack för din kommentar och jag tycker hemskt synd om dig om det var hög igenkänningsfaktor för dig i det här kapitlet. Det är en situation som jag inte önskar att någon ska hamna i, och det är hemskt om du har befunnit dig i en liknande situation. Vi har hållit igång länge nu, men jag tror mest att det är för att vi har varandra. Hade det bara varit jag så hade jag gett upp för längesen, tyvärr, trots alla fina kommentarer och uthålliga läsare som vi har. Tack för att du lämnar några rader efter att du har läst, det betyder jättemycket!

 

Emmy <3: Alltså TACK för din kommentar. Du är helt otrolig på att kommentera och jag känner mig alltid lika bra när du ger mig beröm. Jag blir lite rörd själv, när jag läser din kommentar. ^^’ Det betyder massor för mig att du gillar det, för jag vet att du inte gillar vad som helst och jag är så glad att du tycker om hur jag skriver. Det finaste berömmet jag kan få till det här kapitlet är att ni mår dåligt (hahaha, men faktiskt, det är sant) och kanske fäller ett par tårar. Det visar ju att jag har nått ut, och det är det viktigaste. TUSEN TACK för din världsbästa kommentar. <333

 

Linnea: Åh, vad roligt att du gillade det här kapitlet så mycket. Och även om jag känner lite skuldkänslor över att ha fått dig att gråta, så känns det som jag har lyckats bra med att skriva mitt kapitel när du fäller några tårar. Förresten så måste jag tacka för att du har hängt med oss så länge, och stått ut. Det betyder sjukt mycket för oss. Vi vill gärna läsa din fanfiction, skicka den till Jaddas@live.se så blir vi superglada! Vi känner oss nästan som proffs när ni börjar skriva fanfics på vår fiction. X) Akta så vi inte blir full of our selves här! Tusen tack för att du kommenterar och för att du är en sån hängiven och trogen läsare. <3

 

Marianne: Tack så hemskt mycket. Och jag är tacksam för att du förstår varför det inte gick att skriva på ett par dagar. Jag hoppas tårarna har torkat nu, och att du kan förlåta Basse för hans idioti och oss för att vi plågar de stackarna. Tusen tack för din kommentar, det betyder massor!

 

Tilda: Även om det känns hemskt, så måste jag ändå säga att jag är lite glad för att du känner ångest och grät när du läste. Då känns det som att jag har nåt ut till dig som läser och att jag verkligen har lyckats förmedla det jag vill med kapitlet. Tack för alla fina ord, det betyder väldigt mycket att du skriver en kommentar och låter oss få veta vad du tycker och tänker. Tack <3

 

Johanna: Tack så hemskt mycket! Vad roligt att du tycker att vi är duktiga på att skriva, och jag ska hälsa Emilie det så fort jag får chansen (om hon inte har läst den här kommentaren själv). Vi har baktankar med det mesta, sorgligt nog, vi är ena planerande jävlar som har en mening med det mesta. Hemska är vi, jajjemän. Tusen tack för din kommentar, det betyder massor.

 

Zoppe: Tack så hemskt mycket! Glad att du gillar mitt skrivande och (jag har sagt det här så många gånger nu i det här inlägget) för att du grät. Det känns verkligen som att jag når ut då.

 

Moa: Jag är glad att du gillar musiken och att du grät (ja, nu säger jag det igen, jag låter helt sadistisk). Det känns bra att påverka er med det jag skriver och även om jag hoppas att tårarna har torkat nu, så är jag glad att du fällde några. Tusen tack för kommentaren!

 

20an: Det är roligt att se att ni engagerar er så mycket i berättelsen, tar partier och hatälskar, tycker synd om, och avgudar den ena karaktären efter den andra. Det är underbart! Självklart är det väldigt synd om Max, och det är Basse som är idioten, helt klart. Jag tror att det är många som får kluvna känslor i och med det här kapitlet och det känns också bra, eftersom det är lite så det är i verkligheten också. Jag tror att Basse har en förutfattad mening om de flesta i sin närhet och är ganska säker på att ingen kommer acceptera honom. Faktiskt är ju Basse ganska nedlåtande när det kommer till de flesta ändra än sig själv, Max och Hampe.

  Något upphånglande i skolan tror jag tyvärr inte att vi kommer få uppleva. Vi vet ju alla hur feg Basse egentligen är. Möjligtvis att det sker om de besöker skolan någon gång under sommarlovet och den är folktom. ;P Ismael verkar befinna sig i ett ständigt blåsväder. Hatad eller älskad av alla. Det finns nog inga mellanting.

TUSEN TACK, för din långa och fina kommentar!

 

Sandra: Tack så hemskt mycket för din kommentar, och ja, ett nytt kapitel är på väg! Emilie skriver i rekordfart. Helt fantastisk är hon. :D


Kommentarer
Postat av: Emmy

<3 <3 <3

2009-06-12 @ 18:51:03
URL: http://boooookit.blogspot.com
Postat av: sofia/ilovethem

bara så att ni vet: jättebra att ni svarar på kommentarer, det gör inget att det tar lite tid. man känner sig sedd!

2009-06-12 @ 23:00:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0